onsdag, december 30, 2009

minskning av invandringen

Idag berättade Spaniens premiärminister José Luis Rodriguez Zapatero att den illegala invandringen till Spanien halverats. Förra året kom ca 14000 illegala invandrare främst till Kanarieöarna, Sydspanien och dom spanska enklaverna Ceuta och Melilla. I år har bara 7000 lyckats ta sig dit. Zapatero menade att det var en kombination av ökad patrullerig längs kusterna, avtal med afrikanska länder att skicka tillbaka folk och lågkonjunkturen som slagit hårt mot Spanien. Särskilt mot den spanska byggsektorn där en hel del illegala invandrare arbetet. Spanien är väldigt hårt drabbat av lågkonjunkturen med ca 20% arbetslösa. Bara Lettland är värre drabbat av alla EU-länder. 2006 kom det nästan 32000 illegala immigranter till Spanien, främst från Afrika. Många som försöker ta sig över Gibraltarsund eller till Kanarieöarna dör i dåliga och överlastade båtar, andra som lyckas skickas direkt tillbaka. Många vill inte stanna i Spanien utan tar sig vidare inom EU. Andra som inte jobbar i byggsektorn fastnar på hårda och dåligt betalda jobb inom frukt- och grönsaks-plockning i Sydspanien.

Gott nytt år

Inför nyår är det ett välkänt fenomen att köerna på Systembolaget är enorma. Jag ska själv inte dit imorgon. Men för många år sen firade jag nyår i Örnsköldsvik och hade då som uppgift att dagen före nyår inhandla dryck till festen. Jag tog en nummerlapp på stans enda Systembolag. Kanske 60-70 nummer före mig. Ganska lugnt med andra ord. När jag kom fram till disken kom även en person med samma nummer fram. Expediten kollade vilken tid vi hade tagit våra lappar och jag fick besked att det var tusen nummer före mig. Kändes ju helt hopplöst och jag var på väg att ge upp men det hade nog inte dom som var bjudna på festen uppskattat så tog en sväng på byn och vänta och vänta och vänta... Fick tag i det jag skulle ha och nyårsfesten blev lyckad. Men detta var rysligt längesen.

Dom senaste åren har jag inte brytt mig så mycket om nyårsfest utan tagit det lugnt hemma med familjen, ätit gott och kikat på fyrverkeri. Men imorgon blir det eventuellt kalas för min del. Har barnvakt och är bjuden på två olika fester. Men egentligen gillar jag att mysa hemma så jag får se hur det blir. Beror på mitt humör. Ha ett gott nytt år alla ni som läser här.

tisdag, december 29, 2009

fickparkera

Läste om ett parkeringshus i Kina där parkeringsrutorna gjorts extra stora med tanke på kvinnors annorlunda känsla för avstånd. Väggarna är målade i pastellfärger och dekorerade med söta seriefigurer och p-rutorna är en meter bredare än normalt. Detta för att parkeringshuset ska tillgodose kvinnors "starka känsla för färg och annorunda känsla för avstånd", säger en talesman för shoppingcentret, Wang Zheng

Vidare har man tre lampor som lyser upp varje parkeringsruta och parkeringsvakter som ska hjälpa kvinnorna parkera rätt.

Själv har jag både körkort och bil sen många år och har aldrig sett parkering som ett problem. Inte ens fickparkering. Häromdagen fick jag till och med ta över ratten från en man som hade problem att fickparkera och styra upp det hela. Tror det har mer med vana än kön att göra. Fast ett parkeringshus med stora upplysta rutor, vakter och trevliga dekorationer låter ändå ganska trevligt trots att jag kan fickparkera på en svensk gata i snöstorm. Men egentligen är väl inte fickparkring så knepigt? Man kan ju hålla på och ratta och fixa tills det blir okay om det inte blir rätt direkt

bojkott?

Jag är väldigt sugen på att åka till Kuba. Inte för att stödja ett politiskt system utan för karibisk värme, rom, salsa och en huvudstad som ska vara otroligt vacker. Dock osäkert när eller om jag kommer iväg till Kuba.

Nyligen pratade jag med en vän som absolut inte skulle kunna tänka sig resa till Kuba pga det politiska system landet har. Han skulle heller inte vilja resa till Kina, Vietnam eller Nordkorea. Visst kan man tänka sig en bojkott av vissa länder eller företag man ogillar i hopp om att dessa ska drabbas ekonomiskt. Tyvärr är det ganska svårt om bojkotten inte är hyfsat brett förankrad. Att bojkotta Kina är dessutom troligen mycket knepigt då väldigt mycket saker tillverkas där. Kuba är idag ett relativt stort turistland men Nordkorea kan man nog lätt bojkotta om man skulle önska.

Svenskarnas favoritresmål Thailand är absolut inte någon demokrati men någon bojkott av Thailand hörs sällan. Jag tror inte ens befolkningen i Thailand vill att vi bojkottar landet. Det bör ju vara lite avgörande för om vi väljer att bojkotta ett visst land.

Att bojkotta företag kan vara ganska knepigt för dom ägs ju av varandra. Det blir lite som att köpa fanta för att man bojkottar coca cola. Jag är själv inte bra på detta med bojkott. Det enda jag brukar tänka när jag står i affären är att om det finns äpplen från Sverige och Argentina köper jag helst dom svenska för dom har inte transporterats lika långt. Om det gör någon skillnad vad jag gör vet jag inte. För några år sen satt jag i Bangkok och hade planer på att resa till Rangoon i Burma några dagar. Då hörde jag Aung San Suu Kyi på BBC prata om att hon önskade en bojkott av Burma, alla turister skulle hålla sig borta och man skulle inte köpa produkter därifrån. Då tänkte jag faktiskt om och reste vidare till Malaysia istället. Produkter från Burma skulle jag nog kunna låta bli, det kryllar inte direkt av dom. Självklart hoppas jag kunna besöka ett demokratiskt Burma en dag, under ledning av Aung San Suu Kyi. För nä'r denna karismatiska kvinna uppmanade till bojkott kändes det som något annat än när jag går på ICA och inte vill köpa det eller det. Då kändes det som hon hade sina väljare (det burmesiska folket) bakom sig.

Men det här med bojkott är svårt om det inte är brett förankrat. Jag har hört att i många arabländer bojkottas produkter från Israel vilket har medfört att de israeliska tillverkarna skriver ett annat ursprung på produkten. Det är ju inte alltid det står varifrån en produkt eller delar av en produkt kommer ifrån men man lär kunna se det på varans EAN-kod om man vill bojkotta eller stödköpa vissa varor.

Bojkott är knepigt men det finns ju exempel på att det har fungerat. Till exempel Charles Boycott som var en stor jordägare på Irland på 1800-talet som behandlade sina arbetare så illa att dom inte ville jobba för honom och uppmanade andra att inte göra det. Dessutom bojkottade Sverige och många andra länder Sydafrika under många år då apartheid var den styrande politiken. Fast om det var bojkott som gjorde att Nelson Mandela släpptes ur fångenskap och blev Sydafrikas första svarat president är väl osäkert.

måndag, december 28, 2009

rödvinssås

Jag gillar mat, att äta och skriva om mat så jag tänkte dela med mig av ett mycket enkelt och gott recept på en sås som funkar till det mesta.

Man behöver
massor av färska champinjoner
en gul lök
några vitlöksklyftor
timjan
buljongtärning
ett glas rött vin
grädde eller creme fraiche

Hacka champinjonerna i små bitar. Görs enkelt genom att först skiva dom sen dela dom i tre, fyra delar på längden och sen hacka över alltihopa. Fräs champinjonerna i lite olivolja, hacka löken och vitlöken (ta ganska många klyftor) och fräs med. Häll på ett glas vin, lägg i buljong och krydda med timjan gärna färsk men även torkad funkar bra. Låt koka ihop så det blir ganska tjockt och späd med ca 1 dl grädde eller creme fraiche.
Enkelt och väldigt gott till det mesta.

Spanien ny ordförande

Ordförandeskapet i EU roterar halvårsvis mellan medlemsländerna. Sista halvåret 2009 var ju som bekant Sverige ordförandeland. Nu vis årsskiftet tas den rollen över av Spanien. Solidaritet, ansvar och samarbete ska enligt den spanska regeringen vara ledorden inför de kommande sex månaderna. De stora frågorna blir avspark inför EUs framtida jordbrukspolitik, nästa sjuårsbudget och en ny strategi för energipolitiken.

En av mina vänner sa att politiker är cyniska jäklar och det är ofta mycket vackra ord men händer väldigt lite. Det är väl cyniskt att tänka så men visst jag tror varken att det svenska eller spanska ordförandeskapet lär förändra EU särskilt mycket. Eftersom jag skriver mycket om Spanien här så tänkte jag väl mest påpeka att det är deras tur nu. Sen kommer Belgien, Ungern, Polen, Danmark, Cypern, Irland, Litauen, Grekland, Italien, Lettland och ett gäng till halvårsvis. Troligen gör dom varken skada eller nytta. Men om några dagar är som sagt Spanien ordförande i EU.

doce uvas y rubia

Posted by Picasa


Den här byggnaden är en av de välkända husen runt torget Puerta del Sol i centrala Madrid. Puerta del Sol ansågs länge vara den iberiska halvöns mittpunkt och härifrån utgår det spanska vägnätet. I marken finns en platta som markerar kilometer 0. Fast det stämmer bara nästan. Den verkliga mittpunkten ligger lite drygt en mil därifrån i den sydliga förorten Getafe.

Posted by Picasa


Själva Puerta del Sol är inte särskilt mysigt eller imponerande men runt torget finns många trevliga gågator och torg, bla. det kända Plaza Mayor. Här hamnar förr eller senare alla som besöker Madrid. Jag tror man skulle kunna göra platsen trevligare om man tog bort biltrafiken och ersatte den med mysiga uteserveringar och bänkar. Men Puerta del Sol är verkligen Madrid.



På Puerta del Sol finns klockan som sägs visa Spaniens officiella tid. Varje nyårsafton visas klockan i alla spanska TV-apparater och när klockan slår sin tolv slag äter alla spanjorer en druva för varje slag. Jag har själv försöka många gånger och det är mycket svårare än det låter. Hittills har jag inte lyckats få i mig en druva vid varje klockslag utan hamnat efter.
Innan tolvslaget hålls direktsänd TV från Puerta del Sol i flera timmar med artister och annat. Det är alltid packat av folk så gillar man inte att trängas är det inget ställe att fira nyår på. Vid tolvslget står alla och äter druvor och tittar på det storslagna fyrverkeriet.

Själv har jag inga planer för nyår men vet att jag inte kommer att trängas på Puerta del Sol. Det avstod jag när jag bodde i Madrid även om jag såg festligheterna på TV och hade bunkrat upp med tolv druvor och bubbel.
Jag gör nog gärna ett nytt försök med tolv druvor i år. Vet dock inte om jag gör det som blond(ljusbrun) eller i min vanliga mörkbruna hårfärg. Har för första gången i livet försökt bli blond. Kan inte bestämma mig om jag gillar det eller inte. Känns ovant. Kanske gör jag en kompromiss och färgar det i någon brun nyans som är ljusare än min vanliga eller så fortsätter jag vara blond ett tag till. Krävdes fem blekningar och två färgningar och ändå är jag inte särskilt ljus. Känns inte som att det är menat att jag ska vara blond. Om jag inte blir less innan så blir jag väl det när utväxten dyker upp.

Posted by Picasa


Ja vad säger ni? Blont, mörkt eller mittemellan? Vilken färg det än blir så blir det firande med tovl druvor på nyår.

Buenas tardes

Jag måste protestera lite mot det här som jag läste i DN. Här står att "Buenas tardes”, god eftermiddag, är en hälsningsfras som knappast längre används i det moderna Spanien. Det fanns en tid då spanjorerna använde morgonens ”buenos dias”, eftermiddagens ”buenas tardes” och den sena kvällens ”buenas noches”. Allt detta är sen länge nästan försvunnit och "Hola" är den hälsningsfras som nu gäller oavsett ålder och samhällsklass. Man blir inte nödvändigtvis om man i dagens Spanien brister ut i ett djupt känt ”buenas tardes!”. Men man riskerar att betraktas som smått löjeväckande – en relikt från den tid då Franco regerade och åsnekärror var ett gängse transportmedel.

Fel, fel, fel anser jag. Buenas dias, Buenas tardes och Buenas noches används mycket flitigt i spanskan. Visst används hola också men det har på inget sätt konkurrerat ut andra hälsningsfraser. Ibland använder man kombinationen Hola Buenas som hälsningsfras.

Jag förstår inte alls varför DN publicerar en så uppenbart felaktig artikel. Hur som helst är det bara strunt man är absolut inte någon löjeväckande relik från Francos dagar om man hälsar med ett Buenas tardes. Spanjorerna gör det dagligen.

spikmatta och snö

Jag hoppas att ni som någon gång ibland tittar in här har haft en bra jul. Jag har själv haft väldigt mysigt men som vanligt ätit alldeles för mycket mat och godis. Familjen som jag firade jul med hade ätit alldeles för många julbord under december så vi blanda in lite italiensk plockmat bland skinka, köttbullar, korv, jansson, grönkål, lax, sill och det andra. Mycket lyckat. Dagen innan julafton skippade vi all typisk svensk julmat och åt en fantatsikt god thaimiddag som avslutades med glögg och pepparkakor...

Eftersom jag har barn blir det dom som får alla julklappar så jag har varken fått eller önskat mig så mycket. Men "årets julklapp" - spikmatta - lyckades jag få utan att ha önskat mig. Har länge varit en aning skeptisk men tänkt väl ge det en chans. Fast efter att två kvällar i rad ha tillbringat 20 minuter på spikmattan har jag inte fått annan effekt än en röd rygg precis efteråt. Men jag ska ge mattan några chanser till. Känner trots allt många som lovprisar spikmatta.

En vit jul blev det också för första gången på ganska många. Vi har har och har haft massor av snö. Vackert men kallt.

Jag vill egentligen blogga men har varit så dålig på att prioritera bloggen. Ju längre man håller upp desto svårare blir det att komma igång igen känns det. Men skriver man något brukar suget komma tillbaka. Hoppas.

söndag, december 13, 2009

Dunder-thai

Ikväll har jag varit på en väldigt speciell restaurang. Har varit där en gång tidigare och lika kul då. Koh Phangan är en väldigt udda restaurang som finns i Uppsala och Stockholm. Väldigt god thaimat och extremt kitschig inredning. Jag uppmanar alla som läser att gå in på hemsidans bildgalleri gör det är verkligen speciellt. Ungefär en gång i timmen släcks allt kitsch ner och det blir åskväder i restaurangen. Det är faktiskt ett perfekt ställe att gå med barn för det finns hur mycket som helst att titta på. Förra gången jag var där hade jag min dotter med min ikväll var det bara jag och en kompis. Dottern var och kolla på luciatåg med sin mormor. Kompisen bjöd mig på middag för vi hade något att fira, något mycket bra. Hur som helst var det en lyckad kväll och god mat och kitschig inredning är ju aldrig fel. Koh Phagnan finns på Övre Slottsgatan i Uppsala och på Skånegatan när Medborgarplatsen på Söder i Stockholm. Kanske inte ett ställe man går varje helg men en kul och annorlunda upplevelse ibland.
Jag gilla också att dom hade ett stort utbud av vegetariska rätter samt att barnmenyn inte bestod av köttbuller och korv utan thairätter. Min dotter älskar sån mat och hon är väldigt, väldigt kräsen när det gäller mat men just kina- och thai- mat funkar bra.
Koh Pahgnan är ett kul ställe, maten är god och servicen bra så jag kan verkligen rekommendera det. Men gå nu in och kolla bildgalleri i länken så ni fattar hur kitschigt det verkligen är.

Om min kompis mot förmodan läser här så tack för en väldigt trevlig kväll med glögg , god mat och cd:n jag fick. Jag hade jättekul!

söndag, december 06, 2009

La Resaca

I förra inlägget skrev jag om en bar i Madrid som heter Mañana no salgo vilket betyder imorgon går jag inte ut. Det fick mig att tänka på ett annat ställe med ett udda namn. I den lilla staden EL Puerto de Santa Maria fanns för flera år sen (vet inte om den finns kvar) en mycket trevlig bar med namnet La Resaca som betyder baksmällan.

Fast nu var La Resaca inte ett ställe man fick så hemsk baksmälla av egentligen. Hit gick dom flesta för att dansa flamenco eller sevillanas som är en variant av flamenco. I Andalusien i södra Spanien finns det gott om små barer där människor samlas för att dansa flamenco. Den här flamencon är långt från den glättiga variant man kan se i shower för turister. Det är på dom små rökiga barerna i Andalusien man upplever den absolut bästa och mest autentiska flamencon. Här samlas människor i alla åldrar och dansar. Imponerande duktiga. Här klappas takten och sjungs med i dom ofta sorgliga sångerna. En vanlig lördagskväll på La Resaca och liknande ställen går folk klädda ungefär som när man går ut en vanlig lördagskväll i Sverige. Traditionella prickiga flamencoklänningar och mantilla i håret lämnas hemma. Sånt plockas bara fram om det är någon stor feria, högtidsdag eller så. Vanliga helger går man inte runt i detta oftare än svensken går runt i folkdräkt.

Även om jag ska erkänna att flamenco inte är min favoritmusik och jag dansar det ganska illa så gillar jag stämningen på den här typen av flamencoställen dit vanliga andalusier söker sig för att dansa och ha kul. I det sammanhanget tycker jag musiken passar men det är inget jag brukar stoppa i cd-spelaren här hemma trots att jag faktiskt har några skivor med sån musik.

Om man åker till Andalusien och vill besöka en vanlig flamencobar är det inte så svårt att hitta dom. Men man får söka sig lite utanför turiststråken och försöka hitta platser dit mest lokalbefolkningen går. Då hör man garanterat det karaktäristiska gitarrspelet och handklappningarna någonstans. Finns som sagt gott om såna ställen även om alla inte har lika roliga namn som La Resaca i El Puerto de Santa Maria nära Cadíz i sydligaste Spanien.

Mañana no salgo



I Madrid finns en bar med det roliga namnet Mañana no salgo = Imorgon går jag inte ut.
Jag har tyvärr aldrig varit där. Finns ju hur många barer som helst i Madrid så även om man bor där hela livet är det nog svårt att hinna avverka alla. Staden kallas ju Staden som aldrig sover på grund av sitt intensiva nattliv. Baren Mañana no salgo känns ju som ett ställe för den som vill festa som om morgondagen inte existerade.

Puerto Escondido



Puerto Escondido i delstaten Oaxaca i Mexico. Underbart mysig liten stad och otroliga stränder vid Stilla Havet. Trevligt och mycket avslappnat ställe. Även om en hel del turister hittar hit så ligger det utanför dom värsta turiststråken. En verklig pärla. En plats att längta till nu när man går omkring och fyser, svär över kylan och saknar solen. En plats jag gärna återvänder till.

torsdag, december 03, 2009

det måste bli en ändring

Egentligen tycker jag om att blogga. Jag tänker ofta på saker jag vill sätta mig och skriva ner. Jag vill inte sluta blogga. Det har inte hänt något som gjort att jag försummat bloggen så här. Jag och familjen mår bra. Visst jag har haft ganska mycket att göra hela hösten. Fast klämma in korta blogginlägg kan man ju göra ändå. Det märkliga är att ju längre uppehåll man har desto mer känns det som att vi glider isär - bloggen och jag. Men nu gör vi ett nytt försök. För sluta vill jag inte

söndag, november 15, 2009

Pyntpsykos

Jag håller helt med här Håller med så mycket att jag inte kunde låta bli sno rubriken. Det är bara mitten på november men det skyltas med julpynt överallt på stan. Man blir ju smått galen. Tydligen är det lika illa i Frankrike. Förr drog julpyntet inte igång förrän första advent som var skyltsöndag. Inte skyltsöndag med dagens mått då alla ska ut och handla för då hade affärerna söndagsstängt. Då promenerade man bara runt i stan och kikade på julpyntet som hade kommit upp i skyltfönstren.

Kan inte affärerna något år lära sig ta det lugnt med julpyntet. Man hinner ju bli less redan innan första luckan i adventskalendern ska öppnas.

torsdag, november 12, 2009

vaccinera eller inte

Jag vet inte om detta med svininfluensan är ovanligt hysteriskt i Sverige eller i staden där jag bor. Jag har vid två tillfällen försökt vaccinera mig och barnen. Det har resulterat i att vi fått stå nästan en halvtimme i en lång kö på trottoaren i novemberkyla för att få veta att vaccinet är slut. Min son som är autistisk klarar knappt att stå fem minuter i en kö. Så att det skulle bli aktuellt att köa igen känns helt främmande just nu. Jag har hört om personer som fått köa fyra timmar för att få vaccin.

Att strunta i vaccinering på grund av kö är ju naturligtvis inte ett skäl men köandet har fått mig att fundera hur viktigt och nödvändigt det kan vara med vaccin. Vi tillhör ingen riskgrupp och är sällan sjuka. Jag har aldrig vaccinerat mig mot vanlig influensa och kommer inte ens ihåg att jag har haft det. Så just nu känns det som jag tänker klara mig utan det här vaccinet. Bara för att jag säger det nu betyder det inte att jag inte kommer ändra mig. Även om jag inte är så påläst i frågan har jag länge känt mig tveksam till nyttan med den här massvaccineringen.

Vad ska ni göra? Vaccinera eller inte? Varför? Varför inte?


Jag väntar tillökning!

Tillökning i form av en ny blogg. Jag börjar känna mig lite less på den här bloggen. Dock kommer jag inte helt att sluta skriva här. Det blir något inlägg då och då när jag har lust. Den nya bloggen är tänkt som en renodlad matblogg. Jag skriver ju ofta om mat här och har länge tänkt begränsa mig helt till det. Förutom recept blir det också berättelser, om olika råvaror och restaurangtips. Men mycket recept är det tänkt att bli. Allt från mat, smårätter, bakning, godis och dryck. Ambitionen är minst ett inlägg om dagen.

Eftersom jag är vegetarian blir det helt vegetariska recept men definitivt sånt som även icke-vegetarianer kan gilla. Dessutom kan man ofta lägga till kött och fisk till många rätter om man inte vill ha det helt vegetariskt. Någon propaganda mot köttätande kommer inte att bedrivas. Min ambition är att bloggen ska krylla av matbilder.

Jag överger inte helt den här bloggen. Den fortsätter väl lite på halvfart som den har gjort hela hösten. Min nya blogg Vegetarisk Värld finns här
Jag hoppas ni vill följa den och även fortsätta titta in här ibland

lördag, november 07, 2009

hårfärgning och örhängen

Läste det här inlägget hos Sara. Skrattade så klart men kom också att tänka på när jag tillbringade tre månader i Mexico. Min dotter var då 6-9 månader. Jag är väldigt mörkhårig, hennes pappa är ljushårig och hon har fått någon väldigt vacker rödblond nyans på sitt hår. I Mexico fick jag flera gånger frågan om jag färgade dotterns hår. En helt vansinnig fråga. Ingen normal person skulle väl använda hårfärg på en bebis.

Dessutom frågade folk ofta varför hon inte hade hål i öronen. Att jag svarade att det får hon bestämma själv när hon blir äldre ville många inte riktigt acceptera som förklaring. Då kommer hon ju ändå att ta hål när hon blir äldre så varför inte göra det redan nu? Vad väntar du på? Dessutom skulle det vara lättare att se att min bebis var en tjej då.

Verkar populärt ta hål i öronen på små flickor i hela Latinamerika. Har fått samma fråga i Venezuela, Guatemala och Honduras och även i Spanien en gång. När min dotter var 4-5 år och gick på spansk skola i Madrid var hon den enda tjejen i klassen som inte hade hål i öronen. Nu har hon hunnit bli åtta år och har fortfarande inte hål i öronen. Men den dag hon vill ta det får hon naturligtvis göra det.

Det är ju ytterst få vuxna kvinnor i Sverige som inte har hål i öronen. Själv tog jag hål som trettonåring. Tog tre hål i ett öra och ett i det andra. Sen väldigt många år använder jag bara ett hål i varje öra fast dom övriga två i högra örat har inte växt igen. Jag är rätt tråkig när det gäller örhängen. Har nästan alltid två små tjocka guldringar som jag fått för många år sen. Sover med dom. Byter sällan och byter ofta ganska snabbt tillbaka. Får försöka bli lite roligare då för jag har ju en del örhängen jag kan använda.

torsdag, november 05, 2009

Kokainkungens flodhästar

Pablo Escobar var en av Sydamerikas mest kända och mytomspunna brottlingar. Pablo Escobar växte upp under knappa förhållanden i Medellin i Colombia. Han började sin kriminella bana som biltjuv. I tonåren stal han bilar, som han plockade sönder och sålde delar av. Snart insåg han att det fanns mer pengar att tjäna på droghandel. Han avancerade snabbt i drogbranschen och blev ledare för den ökända Medellin-kartellen. Mest var det kokain som smugglades och såldes runt om i världen. Pablo Escobar var känd för att vara hänsynslös. Det påstod att hans motto var plata o plomo dvs. pengar eller bly vilket innebar att antingen accepterade man en muta eller fick en kula i kroppen.
Trots det var han relativt populär i sin hemstad Medellin där han donerade pengar till skolor, idrottslag, vårdcentralen och annat, främst i slummen. Det hade Pablo råd med för i början av 90-talet var han enligt tidningen Forbes världens sjunde rikaste person.

Han byggde en lyxig hacienda utanför Medellin där överdådet var minst sagt stort. Ingen lyx saknades och det fanns lite udda inslag som privat tjurfäktningsarena och ett privat zoo. Där fanns alla möjliga exotiska djur som han smugglat in till Colombia från hela världen.

1993 sköts Pablo Escobar ihjäl under ett flyktförsök från polisen. Efter Pablos död förföll haciendan men vissa av djuren togs om hand. Dock inte ett gäng flodhästar som fanns där. Dessa rymde och förökade sig i området. Dom verkar trivas utmärkt och har blivit lite av en turistattraktion liksom Pablos gamla hem.

När en flodhäst nyligen sköts blev det ett ramaskri i Colombia. Den nyheten fullständigt dominerade media en tid. Det är många i Colombia som tycker om att ha flodhästar i naturen men långt ifrån alla. Flodhästen är ett farligt djur och rapporter har kommit in om bönder och fiskare som råkat ut för incidenter i flodsystemet.

Det debatteras livligt om man ska inhägna området, flytta flodhästarna till zoo eller skjuta av dom. Samtidigt är flodhästarna omtyckta. Experter från Sydafrika har varit på plats för att studera flodhästarna och lära colombianska forskare och veterinärer mer om djuren. En veterinär i området vill ha någon slags uppfödning och vill att flodhästkött i framtiden ska finnas på menyer i Colombia. Tydligen ska det smaka bra sägs det.

Vissa menar att då flodhästen är på väg att utrotas i stora delar av Afrika har djuren fått en fristad i Colombia där stammen kan växa och kanske till och med på sikt bli större än den i Afrika. I Afrika finns flodhästen idag bara i ganska få, små områden spridda över kontinenten och utanför Afrika är den helt utrotad. För 2000-3000 år sen fanns flodhästar även i delar av Mellanöstern.

Just nu är väl framtiden oviss för Colombias flodhästar. Men då dom blivit ganska populära är det nog ingen omedelbar risk att dom skjuts eller fångas in.


Juridik for dummies

Jag tänkte kolla om någon som läser här vet om lagboken finns på nätet. Gärna med kommentarer så även vi som inte är jurister hittar och förstår. Eller ännu heller om det finns något i stil med "Juridik for dummies". Eller finns det till och med jurister som har någon gratis telefonlinje man kan ringa om man vill ha svar på några frågor. Ett lite jobbigare och mer oseriöst alternativ skulle vara att försöka smita in på en juristfest men skulle helst slippa. Någon som har koll?

lördag, oktober 31, 2009

Jack-o-lantern



Traditionen kring Jack-o'-lantern går tillbaka till den irländska legenden om den elaka men sluga smeden Jack, som var så törstig att han sålde sin själ till djävulen för en slant till något starkt att dricka. Då djävulen hade förvandlat sig till ett mynt, lade Jack istället det i fickan tillsammans med ett silverkors vilket förhindrade djävulen att förvandla sig tillbaka. Till slut lovade djävulen att ge Jack uppskov på ett helt år innan han skulle komma tillbaka och kräva Jack på hans själ, vilket Jack gick med på. När djävulen ett år senare kom tillbaka, lovade Jack att lydigt följa med om djävulen bara ville ge honom ett äpple från ett visst äppelträd. Djävulen gick med på detta, men då han klättrat upp i trädet ristade Jack snabbt in ett kors längs med stammen och åter igen var djävulen fast och oförmögen att ta sig ner från trädet. Jack lät inte djävulen komma ner förrän denne svurit att ge avkall på Jacks själ för alltid. Men när så dagen kom då Jack dog, vägrades han inträde till himmelriket på grund av allt ofog han ställt till med på jorden under sitt långa liv. Inte heller djävulen, kunde ge Jack inträde i helvetet då ju denna svurit på att aldrig göra anspråk på hans själ igen. Således var Jack nu dömd att för alltid förbli en osalig ande på jorden. Jack bad djävulen om en lykta, så att han skulle kunna hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker. Djävulen kastade då några glödande kol åt Jack som han lade i en ihålig kålrot. Han blev senare känd som "Jack med lyktan" ("Jack of the latern" eller "Jack-o'-lantern"), då han av människorna titt som tätt setts vandra över markerna ensam med sin kålrotslykta, än idag oförmögen att få frid.

tofu



Jag har hört att tofu kallas köttet utan ben i Kina. Tofu är en massa gjord på sojabönan som innehåller mycket protein men lite fett och helt klart kan ersätta kött. Tofu är populärt i en del asiatiska länders matlagning. Vi svenskar kanske oftast ser det som dom vita små tärningar som finns i misosoppa på sushirestauranger.

Tofu i sig är väldigt smaklöst så det är användbart i grytor, soppor, wok och annat då det tar smak av kryddor och andra råvaror. Både gott och billigt och helt klart en bra ersättning för kött om det är väl tillagat. Mycket populärt i länder som till exempel Kina, Japan, Korea. Absolut värt att prova. Vet man inte hur man ska använda tofu är det enklaste att skära den i kuber och steka den med grönsaker (och kött) och kryddor och kanske blanda i någon sås och servera till ris. Eller i misosoppa. Den billigaste och bästa tofun hittar man oftast på asiatiska affärer även om ICA och Konsum också säljer tofu ibland. Men då är det oftast både dyrare och sämre tofu.

Men helt klart mycket gott och otroligt användbart. Dessutom billigt. Så köp och prova. Jag har faktiskt ett fantastisk gott recept där tofu spelar huvudrollen. Ma po tofu , den koppärriga kärringens tofu, där tofu blandas med en del starka kryddor och grönsaker och blir fantastiskt gott. Inte helt ovanlig rätt på bättre Kinarestauranger. Annars är det som sagt väldigt gott att bara steka med lite grönsaker, soja och kryddor som man gillar.

Vaccinera sig eller inte?

Det är ett himla prat om svininfluensan. Ska man vaccinera sig eller ska man inte? Nästa vecka har jag och mina barn möjlighet att börja vaccinera oss. Efter alla riskgrupper kommer barn under 18 år och deras föräldrar i staden där jag bor. Här ska man inte göra några vaccineringar på skolor. Så jag måste ta med mina barn till vårdcentralen och vaccinera oss. Om jag gör det. Jag har aldrig haft influensa.Inte vaccinerat mig mot det heller. Är inte särskilt rädd för svininfluensan heller. Så ni som läser, ska ni vaccinera er eller inte? Varför? Varför inte?

Real Madrid

Jag är usel på att hålla koll på sport. Men jag läser regelbundet spanska tidningar. Tydligen är det någon sorts kris i Real Madrid nu efter utklassningen av division tre laget Alcorón. Tränaren Miguel Pellegrinis dagar anses räknade. Real Madrid lyckades förlora med hela 0-4 mot Alcorón i spanska cupen, på hemmaplan. Real Madrid ska ju vara ett av Spaniens, ja hela Europas bästa lag. Spanska kungen håller på Real Madrid. Jag bodde nära deras hemarena Santiago Bernabeu Stadion i Madrid. Finns en tunnelbanestation med samma namn i Madrid.

Ska man dela upp Madridbornas fotbollssympatier så håller norra delen av staden på Real Madrid och södra delen på Atleticó Madrid. Om man generaliserar. Om man fortsätter generalisera bor det mer akademiker och tjänstemän i norra delen av staden och i södra delen är det fler arbetare.

I den södra förorten Getafe finns också ett fotbollslag med samma namn som har spelat i högsta divisionen men jag är osäker på om dom gör det nu.

När jag bodde i Madrid bodde jag i Alcobendas 13 kilometer norr om stan och självklart har vi ett eget lag med samma namn. Fast det går inte så bra för dom. Grannstaden San Sebastián de los Reyes som är hopväxt med Alcobendas har ett bättre fotbollslag som fler håller på. Fast inget av lagen spelar i primera division, dvs högsta serien.

fredag, oktober 30, 2009

Explanada de España, Alicante

De apatiska

Jag har nyligen läst Gellert Tamas bok "De apatiska - Om makt, myter och manipulation. En bok som inte lämnar någon oberörd. Även om det inte är någon trevlig läsning så är det en viktig bok alla borde läsa. Kan även rekommendera Gellert Tamas första bok "Lasermannen".

Att utvisa apatiska sängliggande barn som inte vill/kan tala eller äta själva är verkligen omänskligt. Tyvärr har svenska myndigheter gjort det upprepade gånger.
Eftersom jag blev så berörd av De Apatiska så tänkte jag utnyttja bloggen för lite propaganda. Länken nedan går till en protestlista.Listan som ska skickas till statsminister Fredrik Reinfeldt är en vädjan att inte göra om samma misstag att utvisa apatiska barn och deras familjer. Skriv gärna på och sprid gärna på er blogg, facebook, twitter eller hemsida.

Upprop

söndag, oktober 25, 2009

Gatukök södra Kina som serverar grillad potatis och tofu



Manekineko



Dom här söta japanska vinkande katterna ser man ibland på asiatiska restauranger i Sverige. Maneikineko som dom kallas är väldigt populära i Japan. Maneikineko anses lyckobringande och finns ofta finns i butiker eller skyltfönster för att locka dit besökare. Ordet Maneki Neko betyder "den 'kallande' katten". Det beror på att det ser ut som att katten vinkar till sig dig - "kom hit" säger den.

Maneki Nekos resta tass symboliserar olika saker. Om katten har vänster tass rest, sägs det att den kallar till sig kunder. Om den har höger tass rest, sägs det att den kallar till sig pengar och tur - fast alla Maneki Neko är såklart tursamma. Vissa Maneki Neko har båda tassar resta. Det symboliserar beskydd av hemmet eller företaget. Tassens höjd har också betydelse. Desto högre tassen är rest, desto mera tur, eller desto högre desto längre bortifrån kommer lyckan. Det finns de som tror att Maneki Nekos gest har att göra med det sätt som katter tvättar sig i ansiktet på.

Färgen för Maneki Neko varierar. Den traditionella sköldpadd- och vita färgen har över årens gång blivit till alla möjliga färger och nyanser - allt från vita och svarta till lila och gröna katter. Maneki Neko finns även i massor av olika designer och former, allt från de klassiska till moderna och riktigt unika katter! Vissa av färgerna kan ha speciella betydelser:

Sköldpadd och vit/Calico
Den klassiska Maneki Neko-färgen och även den färg som anses allra mest lyckobringande. Den här katten är vit med svarta fläckar kantade med brunt. Denna färg har varit populärast mycket länge och ansedd som tursam runt hela världen.

Vit
Den näst populäraste färgen är vitt, som symboliserar renhet och positiva saker.

Svart
Denna färg sägs jaga bort ondska och negativitet. Den är ibland kopplad till god hälsa, men det är inte ofta. Dessa Maneki Neko har blivit populära bland kvinnor eftersom det sägs att de skyddar mot förföljare.

Guld
Det sägs att en guldfärgad Maneki Neko bringar pengar.

Rosa
Den rosa Maneki Nekon är relativt ny, men den har blivit populär på sistone och symboliserar kärlek.

Röd
Denna färg symboliserar god hälsa. Den jagar även bort negativitet och ondska, precis som svart.

Grön
Gröna Maneki Neko är ganska ovanliga men när de dyker upp symboliserar de hälsa och akademiska triumfer/studier.

Det finns ett flertal andra färger som inte behöver ha någon speciell betydelse men som kan vara trevliga eller vackra som prydnad.

Maneki Neko har ofta en haklapp samt ett halsband med pingla kring halsen och håller även ibland i någonting annat speciellt. Det vanligaste är nog att Maneki Neko håller i ett guldmynt med japanska skrivtecken, en koban.

Det finns flera legender och teorier om Maneki Nekos ursprung, det är oklart vad som är sant och vad som är myt.. Man tror att de dök upp på Edoperiodens senare del. Det vill säga för ungefär tvåhundra år sen.

Dom är väldigt charmiga och man blir glad av dom. Har själv fått en i present för flera år sen som länge har stått på en hylla i mitt kök och vinkat. Rik har den väl inte gjort mig men jag hoppas att dom som besöker mitt kök känner sig lite extra välkomna av min Maneki Neko

Seigantoji på Kii-halvön , Japan

lördag, oktober 24, 2009

Gudfadern

Bland dom tidiga kristna uppstod bruket med att vid dopet utse gudföräldrar. Det sägs att det var p.g.a att så många dog martyrdöden som detta behövdes. Det fördes vidare in i Medeltiden då liv och död var osäkert. Man kunde dö i sjukdom, barnsäng eller annat väldigt plötsligt även om man tillhörde en välbärgad familj. Det gällde väl också under antiken. Nära vänner eller släktingar utsågs och utses än idag som gudmor och gudfar. Länge sågs en gudförälder som en del av familjen och kunde inte gifta sig med gudbarnet eller dennes syskon.

Idag betyder det inget rent juridiskt att vara gudförälder. Skulle dom biologiska föräldrarna dö är det inte så att vårdnaden automatiskt går till gudföräldrar. Enligt kyrkan kallas det inte längre gudmor och gudfar utan faddrar och dom ska vara en sorts mentor men också hjälpa till med barnets kristna uppfostran. Idag döper vi våra barn och utser våra vänner till faddrar/gudföräldrar utan att känna oss så kristna. Det är en fin tradition och vi är ju så goda vänner så naturligtvis ska han eller hon bli fadder till mitt barn.

Varken jag eller mina barns pappa är med i någon kyrka så vi har inte döpt våra barn. Visserligen går det ändå. Någon bekant eller släkting kan stå för dopet och då ta på sig ansvaret för barnets kristna uppfostran. Då mina barns släktingar inte har känt att detta har varit så angeläget har det inte blivit något dop.

Min dotter är nu åtta år och odöpt och verkar väldigt ointresserad av kyrkor och kristendom. Men hennes bästa kompis har en gudmor så hon vill också ha det. Fast döpa sig vill hon inte. Då kom hon med förslaget att hon skulle fråga en vuxen hon tycker mycket om ifall han ville bli hennes gudfar. Det ville han så klart. Detta skulle firas med att han, jag och dottern går på restaurang och sen åker hem till oss, där ska dom baka kladdkaka och skriva under ett papper hon skriver och ritar på. Papperet kommer vara fullt av tigrar och nallar och det kommer att stå något i stil med " Jag XXX lovar att vara XXX gudfar så länge jag lever och XXX kommer alltid att vara mitt favoritbarn" Han får köpa en ram och sätta upp det på väggen sa min dotter.

Juridiskt betyder det här ingenting men känslomässigt kan en sån sak betyda en hel del. Gudfadern är mycket glad och smickrad och dottern får en gudförälder precis som sin kompis.

Idag finns det olika typer av namngivningsceremonier som inte är kyrkliga dop. Jag har varit hos vänner som har visat upp bebisen, talat om namnet och bjudit på fika. Minst lika trevligt som ett dop. Det tror jag min dotters ceremoni att få en gudfar också blir.

Jag kan påpeka att jag tycker alla får ha den religion dom vill. Själv är jag inte troende men om mina barn blir det och vill döpa sig och gå med i någon kyrka skulle jag tycka det vore okey. Idag visar dom inget sånt intresse och då är det kul att min dotter har kommit på ett annat sätt att skaffa en gudfar. Han uppskattade det mycket och ceremonin med restaurangbesök och kladdkaksbakning blir trevlig.

Tapar



Tapas är spanska smårätter. Mycket populära och finns överallt. Kan vara allt från ett fat oliver, några bitar skinka eller ost till lagade maträtter. Är man hungrig beställer man en större portion una racion eller några olika tapas. Är man några stycken är det trevligt att beställa in flera olika tapas och dela på. Serveras alltid med bröd.

Ordet tapas kommer från det spanska ordet tapar som betyder täcka över. Från början fick man ett fat med något ätbart ovanpå glaset när man beställde vin eller öl. Även om man idag oftast får betala för sina tapas och dom serveras på små fat bredvid glaset finns det ställen som bjuder på gratis tapas. Men då får man leta lite och man gör bäst i att söka i områden dit inte så många turister kommer. Jag har skrivit om olika tapas tidigare och flera gånger fått frågan om jag vill göra det igen. Ett längre tapas-inlägg kommer. I väntan på det kan jag rekommendera tapasrecept på svenska och fina matbilder på Ett annorlunda Spanien

fredag, oktober 23, 2009

Hello Kitty affär och nallesoffa



Det här är en av Madrids Hello Kitty affärer. Finns några stycken för där precis som överallt är den lilla japanska kattflickan väldigt populär.

Idag öppnade en Hello Kitty affär här i stan. Sveriges största säger dom i reklamen. Jag och dottern var där och kikade på kläder, kameror, handdukar, väskor,högtalare, usb-minnen, pennor och mycket annat. Det fanns till och flera olika hello kitty mobiler. En som var en liten rund boll föreställande hello kittys huvud. Dom såg ut som leksaker men alla hade kamera, radio, gick att koppla upp sig till internet med och ladda ner musik på.



Jag såg en sån brödrost som vi hade i Madrid. En som gör märken som ser ut som Hello Kittys ansikte på brödet. Men 800 kronor är lite väl mycket för en brödrost och så där väldigt bra var det faktiskt inte heller även om den var otroligt söt. Hello Kitty saker är inte direkt billiga. Mobiltelefonerna var dock inte så farligt dyra men jag är nöjd med den mobil jag har.

Om man är riktigt fanatiskt Hello Kitty fan kanske ett Hello Kitty hus vore något. Det här ligger i Taipei, Taiwans huvudstad.









Om huset går att köpa och bosätta sig till eller om det används till något annat vet jag inte.
Tycker man inte att det är nog med gulli-gullig så kan man skaffa en sån här soffa gjord av nallar och ställa in.



Den nyöppnade Hello Kitty affären i Uppsala är absolut värt ett besök även om den inte ser ut som affären i Madrid och inte är lika extrem som Hello Kitty huset på Taiwan. Stort utbud och trevlig personal. Den ligger på Vaksalagatan 45 om någon som är intresserad har vägarna förbi Uppsala. Roligt att kolla där även om man inte köper något. Det blev inget köp för mig och dottern utan vi gick till en annan affär, köpte vaniljmunkar och styrde upp en trevlig fika.

Starbucks



Jag läser i DN att Starbucks ska öppna sitt första fik i Sverige. Nästa år öppnar man på Arlanda. Starbucks finns ju redan i så många länder att det väl egentligen bara varit en tidsfråga innan man kom till Sverige. Nästan konstigt att dom faktiskt inte finns här redan. För bland "trendigt folk" i Sverige verkar Starcks otroligt "hypat". Jag förstår mig inte alls på Starbucks-hypen. I Spanien finns inte alls samma hype kring Starbucks som här där kedjan inte finns. Där har företaget länge dragits med dålig lönsamhet och stänger kaféer. Dom flesta spanjorer dricker hellre sitt kaffe på den lokala baren. Trevligare och godare kaffe.

Starbucks är lite som kaffets McDonalds. Inte särskilt mysiga lokaler, inte särskilt gott kaffe och man får dricka ur pappmuggar. Svindyrt dessutom. För ungefär ett år sen köpte jag en latte på Starbucks på Kastrup i Köpenhamn 68 danska kronor kosta kalaset.

Jag tror att Starbucks-hypen kommer från alla amerikanska TV-serier där folk är vackra, coola och har en pappmugg med Starbucks-loggan på utsidan och blaskigt kaffe på insidan. I Sverige liksom i Spanien har vi redan gott kaffe och gott om olika varianter på kaféerna så att få hit Starbucks känns inte så angeläget. Jag kommer inte att bli stammis. Jag har inget emot att dom öppnar i Sverige men jag har inte saknat stället. Bodde faktiskt nästan granne med två Starbucks i Madrid, en av dom var jag aldrig in på den andra besökte jag en eller möjligen två gånger på 1.5 år. Dom skröt förresten om att David Beckham bruka fika där och hade bildbevis på väggarna fast han var inte dom gångerna jag var där. Bilden ovan är från Madrid men det är inget av dom Starbucks som låg vid mitt hus.

En sak som var trevligt med Starbucks i Spanien var att det var rökfritt. Många andra kaféer kan vara tämligen dimmiga p.g.a all rök. Men det problemet har vi ju inte längre i Sverige. En annan bra sak är att dom bara använder ekologiskt och rättvisemärkt kaffe. Men särskilt gott eller billigt är det inte. Bara väldigt "hypat".

Systemet eller inte?

Var på Systembolaget häromdagen och köpte en flaska vin. Fick visa leg. Blev smått generad men också smickrad. Sa till damen i kassan att det här ska jag sprida bland mina vänner. Ja, det tycker jag, du ser verkligen ung ut fick jag till svar.

Alltså ser jag ut som nitton öppnas ju nya möjligheter... Jag kanske ska börja ragga på studentställen. Eller kanske inte. Tror varken mina barn eller han jag är tillsammans med skulle uppskatta att jag raggade tjugoåringar.

Men åter till Systembolaget. Det har vi ju en gång fått för att minska supandet i landet som vid förra sekelskiftet var enormt. Den då nya arbetarrörelsen, frikyrkorna och nykterhetsförbunden gjorde gemensam sak att stoppa fylleriet. Vi hade motbok med en viss ranson varje månad. Ett ganska märkligt system då en kvinna fick lägre ranson och den som var rik fick en högre ranson. Man kunde också ansöka om extra ranson om man fyllde 50, skulle ha bröllop eller annat stort kalas.

Idag är vi ett av dom få länder i världen som inte säljer alkohol i livsmedelsbutikerna. Bra eller dåligt? Jag vet inte. Alla känner vi väl någon eller några med alkoholproblem. Vissa av oss har upplevt det på väldigt nära håll andra bara bland avlägsna bekanta eller jobbarkompisar. Systemet har inte ändrat på deras supande. Men kanske skulle det ha varit värre om Systembolaget inte fanns. Jag vet inte.

Personligen har jag inget emot Systembolaget. Jag dricker väldigt lite själv och jag gillar att dom har ett så stort utbud. Det utbudet som Systemet har har ingen av mina spanska affärer haft och jag tror inte min lokala ICA skulle ha det heller. Fast jag tror att även om Systemets monopol avskaffades skulle ICA bara sälja dom mest populära sorterna så Systemet skulle kunna finnas kvar som en butik med stort sortiment och kunnig personal.

Jag kommer inte att lobba för att Systemets monopol ska avskaffas men jag kommer inte heller att bli ledsen om det blir så.

Vad säger ni som läser? För eller mot Systemet? Ni har väl inte missat att jag fick visa leg? Det skev jag i inledningen. Jag fick visa leg på Systemet! Jag ser ut att vara yngre en tjugo! I allfall enligt damen i kassan på Systembolaget

antiabort demostration i Madrid



I helgen demonstrerade drygt en miljon spanjorer i Madrid mot den spanska regeringens nya förslag till abortlag. Ett förslag som troligen kommer gå genom. Det innebär fri och gratis abort fram till graviditetsvecka 14 och att man från 16 års ålder kan göra abort utan föräldrarnas vetskap. Om det finns risk för moderns hälsa, missbildningar eller skador på fostret tillåts abort till graviditetsvecka 22. Hittills har abort varit förbjudet i Spanien och Jämställdhetsminister Bibiana Aido förklarar att med den nya lagen närmar sig Spanien resten av Europa. Fast förbjudet är inte helt sant. Kan man betala finns det gott om privata kliniker som gör abort och dom gör helt öppet reklam om det. Det finns inga fanatiska abortmotståndare som demonstrerar utanför klinikerna.

Jag tycker det är sorgligt att rätten till abort ifrågasätts. Att göra en abort är inte ett lätt beslut men ibland kanske det är det enda eller åtminstone det bästa alternativet. Förbjuder man abort kommer det alltid att finnas illegala aborter och redan idag dör miljontals kvinnor världen över årligen i illegala aborter. Dom som har pengar och kontakter kan alltid fixa en abort oavsett vilket land dom bor i.

I Sverige är rätten till fri abort inte någon kontroversiell fråga men tyvärr är det inte så i alla länder. Jag tycker det är en viktig fråga att kvinnan själv kan besluta om hon ska göra abort eller inte och väljer hon abort ska den göras så medicinsk säkert som möjligt. Jag tror inte att det förekommer att folk använder aborter som preventivmedel, i så fall är det ytterst sällsynt. För dom flesta är det nog inget enkelt val. Självklart är det bäst om man kan skydda sig så man inte blir gravid men så ser inte verkligheten alltid ut för alla och inget skydd är 100% säkert.

Även om det inte har med saken att göra så har jag själv inte gjort någon abort. Men jag tycker att möjligheten ska finnas för mig och alla andra om det av olika skäl blir nödvändigt. Det ska inte vara en rättighet bara för svenskor utan även spanjorskor och andra nationaliteter bör ha samma rätt till fri och säker abort.

Under 1.5 år då jag själv bodde i Madrid diskuterade politikerna aldrig abort. Däremot såg jag en gång en stor demonstration inne i centrala Madrid och då var det parkeringsavgifter man demonstrerade mot. I några delar av stan skulle p-automater sättas upp och det gillade inte befolkningen i Madrid. Staden där man kan se många kreativa och intressanta parkeringar. Men nu kom jag i från ämnet. Grattis till dom spanska kvinnorna som äntligen får tillgång till fri abort.

Haraldur



Färöarna är en liten ögrupp ute i Nordatlanten som tillhör Danmark men inte är med i EU (precis som Grönland) man har också eget språk, egna traditioner och ett eget parlament. Från Färöarna kommer Haraldur. Haraldur är en riktig färöing som bara äter kokt torsk, valspäck och rökt fårkött och enbart klär sig färöiska ulltröjor. Han är en extrem nationalist som älskar sina öar över allt annat. Tyvärr är han fast i det mesiga Köpenhamn då hans fru inte vill flytta hem till hans älskade öar.

I somras gick Haraldurs stora dröm i uppfyllelse. Han fick hålla tal till Färöarnas ära under Olavsvakan, Färöarnas nationaldag. Inför en jublande folkmassa ropade han saker som ”Fosterlandet är allt!”

I publiken fanns sex sverigedemokrater (bla. partisekreteraren, presschefen, ungdomsförbundets ordförande) som när dom kom hem skrev en hänförd artikel i SD-kuriren (Sverigedemokraternas tidning) om hur Haraldurs tal varit höjdpunkten på resan.

Det här blev rätt omskrivet i färöisk press. Färöingarna tyckte det var mycket roligt. För Haraldur finns inte på riktigt. Den perukförsedde Haraldur är skapad av komikern Sjúrdur Skaale, och är känd från ett sketchprogram i färöisk tv. Skaale är även vänsterpolitiker – motsvarande socialdemokraterna – och sitter i Färöarnas parlament Lagtinget.
”Med figuren Haraldur driver jag med precis det slags övernationalistiska personer som finns i Sverigedemokraterna. Det är tragiskt och komiskt att de tog honom på allvar”, säger Sjúrdur Skaale.

Under en period umgicks jag mycket med en tjej från Färöarna. Men tyvärr flyttade hon tillbaka dit och efter en tid tappade vi kontakten. Jag har sökt henne på facebook som är en guldgruva om man vill hitta vänner från förr, men tyvärr utan resultat. Vi gjorde till och med ett par resor ihop tyvärr ingen till Färöarna för det är ett ställe jag gärna skulle besöka. Men en av våra resor slutade med att jag fick en amöba eller något av vatten och blev minst sagt sjuk på ett konstigt sätt. Men det är en annan historia.

Figurer som är så extrema som Haraldur finns inte på Färöarna. Han bodde ett tag i Köpenhamn och retade sig på den framgång som Pia Kjersgard och Danske folkepartiet hade med sitt nationalistiska och rasistiska budskap och skapade sin karaktär för att driva med detta fenomen.

Bilden överst i inlägget är från färöarnas största tidning Dimmalaeting som skriver om att svenskarna gillade Haraldur. Eftersom jag inte kan någon färöiska har jag inte läst artikeln däremot har jag faktiskt en skiva med några välkända sånger på färöiska bland annat Ulf Lundells Öppna Landskap, en present från min färöiska kompis. Men för att återgå till ämnet så tycker jag nationalism som ideologi är fullständigt ologisk och har orsakat alltför mycket krig och elände. Nationalism som ideologi är inte samma sak som att gilla platsen man föddes på, det gör nog dom flesta.

torsdag, oktober 22, 2009

skola för autistiska barn i Lima

Ni som har läst min blogg ett tag vet att jag har en autistisk son. Jag får ofta frågan hur det funkade att bo i Spanien. Hur är skolorna för autistiska där? Jag kan bara svara att dom skolor jag såg imponerade. Dom hade väldigt mycket resurser och kunnig och välutbildad personal. Vilket faktiskt inte alltid är fallet i Sverige. Min son går just nu i en helt fantastisk skola men det beror mycket på den engagerade och duktiga personalen än gott om resurser. Tyvärr har hans svenska skolor inte alltid varit så bra. Så när vi flyttade till Spanien var det faktiskt ett lyft.

Nyligen sa en person till mig att i andra länder gömmer man undan handikappade och lägger inte alls dom resurser vi gör i Sverige. Det är tyvärr nog också sant men inte hela sanningen. Det finns flera länder som är kända för att vara mycket bra på att ta hand om barn som behöver extra resurser. Det finns också länder som inte har så bra rykte på området trots att det är välfärdsländer i Europa. Till exempel har jag hört att i Storbritannien är man bra på autism medan i Frankrike ligger man lite efter även om det har blivit bättre.

Ett exempel som är lite roligt och brukar förvåna folk är att en av dom skolor som alltid brukar imponera vid internationella möten om autism ligger i Lima, Peru. Skolan startades av en kvinna som verkligen har varit drivande att informera om autism och krävt resurser till skolan. Hon har t.ex. tagit med alla elever upp till politiker när hon har krävt stöd till skolan. Skolan är mycket känd och respekterad och det är absolut inte bara elitens barn som får gå där utan alla som har behov. Det första eleverna lär sig är att ta sig till skolan. I Peru finns inte färdtjänst och skolskjuts med taxi så det är viktigt att eleverna lär sig åka kollektivt till skolan. Förutom läsa, skriva, räkna och sånt lär sig också eleverna ett yrke och får sen hjälp att hitta ett arbete så dom kan bli självförsörjande. Skolan har fått så bra rykte och eleverna har blivit populära för dom är duktiga att passa tider och jobbar bra.

Säkert har många autistiska det vädigt svårt i många länder iallfall om dom inte kommer från en familj som har råd att betala för stöd och har förståelse för vad barnen behöver. Autism finns troligen överallt och har troligen alltid funnits men kunskapen och autism finns inte alltid överallt och har troligen inte alltid funnits. Det finns berättelser från antiken om folk som man idag tror var autistiska liksom från 1600-1700-talet och framåt. Innan min son fick sin diagnos hade inte jag heller någon kunskap om autism. Inte mer än att jag hade sett filmen Rainman... Idag tror jag faktiskt att inte bara jag utan folk i Sverige överhuvudtaget har mer kunskap om autism än för tio år sen.

lördag, oktober 17, 2009

bensinpengar och rundor

Häromdagen fick jag skjuts av en kompis från Stockholm hem till Uppsala. Det var väldigt trevligt och vi satt och pratade och åt choklad i bilen. Långt senare kom tanken på att man kanske bör erbjuda sig att betala lite för bensin och biltull. Jag tänkte faktiskt inte alls på det ska jag erkänna. Hon erbjöd mig skjuts och hon skulle åka samma väg.

Jag minns att jag vid något tillfälle pratade med spanska vänner om detta med att dela på bensinpengar om man samåker en längre sträcka. Mina spanska kompisar tyckte det var helt absurt. Inte skulle dom kräva bensinpengar av någon som följer med när man ändå själv ska åka samma sträcka även om det är en längre sträcka. Men bensin är ju ruskigt dyrt i Sverige. Det är inte billigt i Spanien heller men inte riktigt lika dyrt.

I Spanien är man dock lite mer för att bjuda. Går jag ut och tar en öl eller kaffe med några kompisar är det inte ovanligt att någon bjuder. Någon annan kan betala nästa gång och på sikt jämnar det ut sig. Är vi några stycken som sitter och dricker några öl köper kanske någon till alla nu och när våra glas är tomma betalar en annan person nästa runda. Även om inte alla betalar någon runda just idag så betalar man någon annan gång. En spanjor tar inte heller upp sitt cigarettpaket och tar en cigarett utan att bjuda dom som sitter vid bordet. Men kaffe, öl och cigaretter kostar heller inte lika mycket i Spanien. Påtår finns inte och ölen kommer i mindre glas.

Men nu till min bilresa. Jag hade själv inte krävt bensinpengar om jag ändå skulle åt det hållet. Även om det var en bit. Skjutsade till exempel en kompis gratis mellan Göteborg och Malmö när jag ändå skulle till Malmö. Min kompis som skjutsade mig från Stockholm till Uppsala sa inget om bensinpengar. Men borde jag ha erbjudit mig? Stockholm hade dessutom blivit dyrt för henne då hon hade fått en p-bot. Den andra på en vecka på Norrmalm i Stockholm... Det är ju inte försent. Jag träffar henne efter helgen. Så vad tycker ni som läser? Ska jag ge henne lite bensinpengar eller åtminstone erbjuda mig att göra det?

fredag, oktober 16, 2009

Var sjätte människa svälter

I spåren av den ekonomiska krisen i världen har andelen svältande ökat. Sen sjuttiotalet har det varit en stadig minskning av andelen svältande i världen men nu har trenden alltså vänt. Var sjätte människa på jorden svälter idag. Svält förekommer i alla världsdelar men värst är läget i Afrika söder om Sahara. När man hör såna här siffror känner man sig både arg och ledsen men också frustrerad över att det är så lite man kan göra på egen hand.

Jag tror att svälten i världen skulle gå att utrota om FN och världens stater enades om att lägga dom resurser som krävs på detta. Någon gång hörde jag att om man tar 5% av alla resurser som satsas på krig och vapen skulle det räcka till att utrota världssvälten, ge alla rent vatten , grundläggande hälsovård och utbildning. Om siffran stämmer har jag inte kollat men säkert är det så att bara man frigör en liten del av resurser som går till krig och använder dom till fattigdomsbekämpning kan man göra enorm skillnad.

Visst skänker jag regelbundet pengar till olika organisationer och sånt men hör man att var sjätte människa svälter blir man så frustrerad och önskar att man kunde göra mer. Åtminstone för en stund för sen kommer tyvärr vardagen och man har inte alltid tid och ork att tänka så mycket på fattiga människor långt borta i en annan världsdel. Fast man nog borde orka. Men även om vi alla kan skänka ett litet bidrag till organisationer som arbetar mot fattigdom då och då tror jag att det egentligen krävs större operationer och vilja om man helt vill utrota svält i världen. Där stater och internationella organisationer som FN samverkar och prioriterar resurser till fattigdomsbekämpning.

torsdag, oktober 15, 2009

Berömt foto



Den 5 mars 1960 var en sorgens dag i Kubas huvudstad Havanna. Det var ovanligt kyligt för årstiden, och himlen var gråmulen, vilket passade scenariot väl. Dagen före hade minst 76 människor omkommit när det franska fartyget La Coubre, fullastat med belgiska vapen, totalförstörts av två massiva explosioner i Havannas hamn.
Fotojournalisten och före detta modefotografen Alberto Diáz Gutiérrez, med artistnamnet Korda, fanns på plats i ett gathörn vid Colóns kyrkogård för att bevaka sorgeceremonin för dagstidningen Revolución.
Korda fotograferade en del av höjdarna på ceremonin. Naturligtvis fotade han Fidel Castro som tagit över makten i landet några månader tidigare. Vid Fidels sida syntes Kubas nya finansminister och chef över riksbanken Ernesto "Che" Guevara. Korda knäppte två bilder på honom men tidningen var inte intresserad av en bild på finansministern. Tidningen Revolución valde istället att publicera bilder på Fidel och dom kända gästerna Sarte och Beavoir

Korda satte upp den refuserade bilden på väggen i sin ateljé. Inte förrän ett år senare när Dr Ernesto Guevara skulle föreläsa på universitetet i Havanna publicerades bilden i en tidningsannons


Det skulle dröja sju år till det internationella genombrottet. Bara månader innan Che Guevara 1967 greps och avrättades av bolivianska regeringsstyrkor och kubansk-amerikanska CIA-agenter, skrev journalisten Jean Lartéguy ett dokument om gerillarörelsen i Latinamerika. Artikeln illustrerades med bilden av Che och publicerades i Paris Match juli 1967.

Samma år hade italienaren Giangiacomo Feltrinelli köpt rättigheterna till rebellernas dagbok och fått tillstånd att gratis använda Kordas bild på omslaget. Efter Che Guevaras död hösten 1967 gav han ut Dagbok från Bolivia. Den irländska konstnären Jim Fitzpatrick såg bilden och omvandlade fotografiet genom att förstärka kontrasterna till max. Han tryckte tusentals affischer i svart och rött som han gav bort och dom kom sedan att användas och spridas bland annat vid studentrevolten i Paris i maj 1968.


Jim Fitzpatricks orginalaffisch.


Idag påstås bilden vara en av världens mest spridda och har synts inte bara på t-shirts och affischer utan diverse olika typer av varor. Giangiacomo Feltrinelli har troligen tjänat miljoner på bilden. Korda som avled 2001 krävde honom aldrig på pengar men fick mot slutet av sitt liv ändå 50000 dollar för bilden då det uppmärksammats att han inte tjänat ett öre (eller en enda peso) på foto. Korda skänkte alltihopa till den statliga kubanska hälsovården. Han menade att det var så Che hade velat att pengarna skulle ha använts.



Säga vad man vill om Che och det hans stod för men snygg var han. Rysligt snygg. Så visst hade det gått att stå ut med lite revolutionsprat för att få hångla mot någon bardisk eller något mer. Säkert var han inte lätt att leva med. Han skiljde sig från sin första fru, en kvinna från Guatemala, när han mötte kubanska Aleida Marcha. Aleida lever idag i Havanna och är omgift. Ches och hennes fyra gemensamma barn lever också på Kuba. Med sin första fru hade han dottern Hilda som dog 1995. Den första frun även hon med namnet Hilda är också död.

John Lee Anderson har skrivit två mycket läsvärda böcker om Che guevara, hans liv och den tid han levde i. Nyligen har det också kommit två filmer om Che med Benicio del Toro i huvudrollen. Jag har sett en av dom och den var helt klart sevärd. Naturligtvis kan man ha mycket åsikter om Che och den ideologi han stod för men det här inlägget var tänkt att fokusera på det berömda fotot och inte hur han var som person och hans politik. Även om han såg mycket bra ut så är jag så klart glad att han jag är tillsammans med och helst hånglar mot en bardisk med inte har särskilt många likheter med Che.

onsdag, oktober 14, 2009

feta



Något företag som säljer feta-ost gjorde nyligen reklam för att 15 oktober är feta-ostens dag. Det var nämligen den 15 oktober 2007 som EU beslutade att Grekland skulle få ensamrätt på ordet feta. Enbart ostar tillverkade i Grekland skulle få kallas feta. Riktig feta ska vara gjord på fårmjölk. I affärerna kan man ibland hitta ost av "feta-typ", "sallads-ost" och likande för något som ser ut som feta men är gjort på komjölk. Det ger inte alls den där typiska smaken som riktig fetaost ska ha.



Det här med att ha olika dagar för olika livsmedel kan ju tyckas lite fånigt. Ändå kunde jag inte låta bli att baka och äta kanelbullar förra söndagen som ju var kanelbullens dag. Om jag ska äta feta imorgon vet jag inte. Jag har gjort det idag. Varje gång jag äter riktig god feta brukar jag tänka att det här måste jag göra oftare. Egentligen kan man göra det enkelt som på bilden. God feta, lite oliver, god olivolja, bröd och kanske ett glas rött. Enkelt och mycket gott.



En grekisk sallad med feta, oliver, tomat, sallad, gurka med en god dressing gjord på en smakrik olivolja och en god vinäger är ju så otroligt gott. Feta funkar ju bra att använda i annan mat också som grytor, pastasåser, på gratänger och i kalla såser. Vill man ha den i en varm sås eller gryta är det bäst att tillsätta den på slutet så den inte smälter för mycket. Att bara göra en tomatsås på krossade tomater, lök, vitlök, salt, peppar, oregano och hacka i lite feta blir otroligt gott. Har man lite grön paprika och kanske champinjoner passar det jättebra i. Stek lök och ev paprika och champinjoner i lite olivolja häll på tomaterna och ha i några hackade vitlöksklyftor, ta i en nypa socker eller lite ketchup. Låt det gärna koka länge och späd med vatten om det blir för tjockt. Smaka av med salt, svartpeppar och oregano och/eller basilika. Tärna fetan och ha i den straxt innan det ska serveras med nykokt pasta. Vill man kan man ju även ha i köttfärs eller quornfärs i det hela och göra det som en lite lyxigare kött- eller quorn-färssås.



Jag borde nästan starta en matblogg. Jag kan verkligen bli lyrisk över god mat och dryck. Jag gillar verkligen att laga mat, helst tillsammans med någon. Fast självklart lever jag ibland på nudlar och snabbmakaroner och känner att jag inte har tid eller lust till matlagning. Så jag är ingen matsnobb som kräver gastronomiska höjdpunkter vid varje måltid.

Men en god ost som riktigt god feta är alltid trevligt. Jag är också väldigt förtjust i fransk getost och goda smakrika mögelostar av olika slag är aldrig fel. Så har jag min spanska favorit queso curado som jag har skrivit om flera gånger. Tyvärr verkar den svår att hitta i Sverige eller så har jag inte letat tillräckligt bra. Fast oftast blir det inte så kulinariska utsvävningar när det gäller ost utan det blir knäckemackor , rostat bröd eller baguette med prästost, herrgård eller något likande till morgonkaffet.

Olivplockning



Det här är spanska oliver i närbild. Jag älskar oliver och äter det så ofta jag kan. Senast idag stod jag och barnen och mumsade oliver direkt ur en burk. En sak jag saknar med Spanien är oliverna. Där var dom godare och smakade mycket mer. Precis som tomaterna. Alla som har ätit tomater vid medelhavet vet att den smakupplevelsen får man inte i Sverige.

Nyligen läste jag att det finns resor till Italien och Grekland för olivfantaster. Man får plocka oliver, se hur inläggningen och tillverkningen av olja går till och säkert finns möjlighet att köpa både oliver och olja. Jag berättade om detta för en grekisk kompis och sa hur fantastiskt skulle det inte vara att åka till Grekland och plocka oliver. Hon delade inte alls min uppfattning. Hon såg inget romantiskt och mysigt med att plocka oliver i Grekland. För henne var det förknippat med barnarbete och hårt slit då hennes mormor som sjuåring varit tvungen att jobba med att plocka oliver. Ett tungt och slitigt jobb för en sjuåring i ett då fattigt land. Idag är ju Grekland ett modernt Västeuropeiskt land helt annorlunda det land min kompis mormor växte upp i. Men min kompis hade under hela sin uppväxt hört sin mormor berätta om det hårda slitet vid olivskörden då hon var barn och kunde inte se något mysigt med att åka på oliv-plockar resor. Men vi var överens om att oliver och riktigt god olivolja är gott, mycket gott.

språktips

Det här med att hålla igång ett språk man inte använder så ofta är inte helt lätt. Jag har ju en gång varit mer eller mindre flytande på spanska även om jag gjorde misstag och man hörde att jag var utlänning. Trots att det är 2.5 år sen jag bodde i Spanien och dagligen pratade spanska, mycket spanska inte bara i affärer utan hade mitt hela umgänge på spanska, så sitter spanskan. I helgen pratade jag spanska och jag blir lika förvånad varje gång hur lätt det går. Börjar jag så flyter det liksom bara på. Grammatik och uttal sitter men det jag märker är att jag tappar ord när jag inte längre dagligen använder spanskan. Fortfarande kan jag säga allt jag vill men det är irriterande att ibland inte kunna hitta ord man vet att man kan eller att dom kommer efter en stunds funderande.

Jag har tänkt att se mer spansk film och läsa mer på spanska. Båda sakerna gör jag väl delvis men det är i perioder. Visserligen läser jag nästan dagligen spanska tidningar på nätet men jag har lite svårare att läsa böcker. Blir bara då och då.

Nyligen fick jag en trevlig present av en kompis mamma. 25 nummer av en tidskrift som heter La Aventura de la Historia. Eftersom historia är ett av mina stora intressen har jag låtit tidningarna ligga på mitt soffbord och läser nästan dagligen lite i dom. Ett jättebra sätt att få motivation att läsa och hålla igång ordförrådet. Något jag kan rekommendera alla som vill hålla igång ett språk eller kanske lära sig mer. Köp nischade tidningar av den typen man kanske inte läser från pärm till pärm på en kväll och sitt och bläddra och läs då och då. Lättare än att ta sig an en bok särskilt om man känner att tiden inte räcker till det. Är det något man är intresserad av så blir det nästan automatiskt så att man bläddrar och läser om tidningarna ligger framme.

Så är du intresserad av historia, sport, flugfiske, hundar, mode eller vad som helst köp på dig tidningar i ämnet på språket du vill hålla igång eller öva.

tisdag, oktober 13, 2009

plastikoperationer och miss-skolor

Precis som dom flesta andra har jag väl varit missnöjd med saker i mitt utseende. Men jag har aldrig tänkt tanken att operera mig för att ändra utseende. Jag är inte principiellt emot plastikoperationer men det är inget för mig. Däremot tycker jag att ska man förändra (förbättra?) sitt utseende genom plastikkirurgi ska det se hyfsat naturligt ut. Läppar som ser ut som en anknäbb och bröst med en liter silikon i varje på en anorektisk kropp ser bara fult och osmakligt ut.

I helgen korades Miss Plastic i en skönhetstävling för plastikopererade i Budapest, Ungern. Reka som vann fick bland annat en lägenhet i Budapest och även hennes plastikkirurg tog emot ett pris för sin insats. Vet inte om det fanns några svenska tävlande.

När jag var i Venezuela, ett land där plastikoperationer är populära, läste jag i en tidning om ett nytt populärt ingrepp som jag inte tror har kommit till Sverige. Man nöjer sig inte bara med silikon i brösten utan man fyller också rumpan med silikon för att få en välformad sådan. Jag är väldigt oinsatt i branschen men jag har ännu inte hört eller läst om att silikonrumpor kommit till Sverige. Fast det skulle inte förvåna mig om det har det eller snart dyker upp här.

I Venezuelas huvudstad Caracas finns mängder av kliniker som utför plastikoperationer och att fylla brösten och rumpan med silikon är populärt. Här finns också "miss-skolor", något jag tror är världsunikt, åtminstone i den omfattningen det har i Caracas. Det är skolor där kvinnor som vill bli skönhetsmisssar lär sig gå rätt, banta, sköta sitt utseende och kanske bättra på det med operationer.

Miss Universum är en statsangelägenhet i Venezuela. Alla är engagerade i tävlingen och den har högt anseende. Man har också vunnit 6 gånger och det är en gång mindre än USA som haft flest miss Universum. Både 2008 och 2009 har titeln gått till venezuelanskor. Det är stort i hemlandet och tjejerna blir riktiga superstjärnor.

Miss Universum 1981 Irene Sáez blev en populär politiker och borgmästare i en av dom rikaste delarna av huvudstaden Caracas. Numera har hon dock lämnat politiken, gift sig och blivit hemmafru i Miami i USA.

Venezuelanska Alicia Machado som blev miss Universum 1996 orsakade en del rabalder då hon direkt efter segern gick upp 13 kilo. Hon skyllde på att hon svalt och kräktes inför tävlingen och när det äntligen var över ville hon fira med kakor och mammas hemlagade mat som hon saknat. Man hotade ta ifrån henne titeln så hon fogade sig och banta igen. Sen hade hon lite roller i latinamerikanska såpoperor, Telenovelas, som är mycket populära i Venezuela. Idag är hon gift med en mexikansk affärsman, bor i Mexico City, har en dotter och är hemmafru.

Förra årets miss Universum Dayana Mendoza från Venezuela råkade i blåsväder då hon besökte den amerikanska militärbasen Guantanamo och uttala sig om hur trevligt det var där och hur kul hon haft. Hon sa "Guantanamo was such a relaxing place, so calm and beautiful .we saw the jails, where they shower, how the recreate themselves with movies, classes of art, books. It was very interesting". Idag jobbar hon som modell

Nuvarande miss Universum heter Stefania Fernandez och kommer från staden Merida i sydvästra Venezuela.

fredag, oktober 09, 2009

Dåligt och korkat val

Barack Obama har fått Nobels fredspris. Först trodde jag det var ett skämt. Men tyvärr inte. Obama kanske är bra som person och president, men vad har han gjort för freden? Man kan beundra Obama för många saker men knappast för att han är en fredsaktivist. Att vara president i ett land som just nu är involverat i två krig borde kanske vara ett hinder att få fredspriset. Obama har inte ens varit president i ett år. Om han i framtiden lyckas bidra till att skapa fred och stabilitet någonstans på något sätt så kanske han skulle kunna få priset efter sin presidentperiod. Obama firade priset genom att några timmar efter beskedet fatta beslut att skicka ännu fler soldater till Afghanistan.

Jag tycker att fredspriset bör gå till en person eller organisation som under många år gjort en insats för fred och stabilitet. Det kan vara sånt som att jobba för mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet, bekämpa fattigdom, jobba med utbildning eller något likande. Kandidater till priset saknas knappast utan listan på enskilda personer och organisationer kan göras lång. Nästa år får gänget i den norska Nobelpris-kommittén gärna kontakta mig för lite hjälp så det inte blir ett lika dåligt och konstigt val som i år.

Till och med att ge priset till mig hade varit ett bättre val. Jag har aldrig deltagit i krig. Sist jag använde fysiskt våld var när jag som barn slogs med min bror. Han är förövrigt den enda jag har slagit. Jag mäklar ofta och framgångsrikt fred när mina barn råkar i luven på varandra. Jag är bästa vän med mitt ex, något många inte verkar klara av. Jag är dessutom medlem i flera organisationer som arbetar för fred och mänskliga rättigheter. Jag har jobbat som volontär i Indien och bott hos väldigt fattiga människor så fattigdomsbekämpning är något jag anser är mycket viktigt och gärna och ofta talar om. Jag är också grym på att laga mat och den som blir bjuden på riktigt god mat blir lycklig och vill absolut inte bråka, kriga eller på annat sätt göra skada.

torsdag, oktober 08, 2009

Tai O

Min header föreställer Hong Kong, en av mina favoritstäder. För den som känner till Hong Kong är det Hong Kong ön tagen från Tsim Sha Tsui i Kowloon. Oavsett om vi har varit i Hong Kong eller inte tänker vi oss staden som en skog av skyskrapor. Som Manhattan gånger tio eller nåt. Det är så klart delvis sant för Hong Kong har fler skyskrapor än någon annan stad i världen.



Men det finns också ett annat Hong Kong. För ungefär ett halvår sen skrev jag ett inlägg om natur i Hong Kong. Här finns vacker natur, orörda stränder, små byar och öar som är helt underbara. Allt väldigt nära den hektiska storstaden.

På ön Lantau ligger den lilla fiskebyn Tai O som är värd ett besök. Ön Lantau sitter ihop med Hong Kong ön med en tunnel och en bro. På Lantau finns den internationella flygplatsen och Hong Kong Disney Land men också en enorm buddhastaty vackert belägen på ett högt berg som jag nämner i inlägget jag länkar.

Här ligger också den lilla fiskebyn Tai O. Det är väl inte stället inga turister hittar till men inte heller en stor turistfälla utan något mittemellan.



köpa film till kameran

Man skulle kunna skriva en blogg om barns roliga uttryck och funderingar. Måste ju vara någon som gör eller har gjort det fast jag inte hittat till den bloggen. Mina barn har nästan svårt att tro mig när jag berättar att när jag var barn fanns det bara två TV-kanaler, ingen reklam på TV, ingen hade dator eller internet hemma, mobiltelefoner och telefonsvarare fanns inte. Jo min morbror som hade ett tjusigt chefsjobb och reste mycket fick en mobil, en stor sak som bars i en rem över axeln och vägde flera kilo. Den möttes av en hel del beundran.

Idag såg min 8 åriga dotter något gammalt barnprogram på TV där dom skulle köpa film till kameran. Också helst obegripligt för henne. Vaddå köpa film till kameran? Vad menar dom med det?

Tala inför publik

För ett tag sen hörde jag om en undersökning där man hade frågat ett antal svenskar vad dom tyckte var mest obehagligt. På första plats kom att prata/hålla ett anförande inför en grupp. På andra plats kom döden.

Visst har vi väl alla någon gång känt oss nervösa när vi skulle hålla föredrag i skolan eller på annat sätt prata inför en grupp. Är man riktigt nervös kan det nästan kännas som att hellre dör jag än går upp och pratar. Fast sen när man väl står där och håller sitt föredrag brukar nervositeten släppa och det brukar inte kännas så jobbigt.

Sen är det nog en vanesak. Lärare, politiker och andra som ständigt pratar inför grupper av människor blir säkert så vana att det mesta av nervositeten försvinner. Är man dessutom bra förberedd brukar det kännas lättare och mindre nervöst. Det sägs att när Winston Churchill skulle tala inför den amerikanska kongressen i december 1941 för att få hjälp av USA i kriget mot Tyskland förberedde han sitt tal dygnet runt i tre veckor. Men talet var så skickligt förberett att när han väl stod inför kongressen verkade det som att varje ord och formulering spontant uppkom just då.

Personligen tycker jag också det är lättare att tala om sånt som inte är så personligt. Då kan jag gå in i en slags roll och det handlar inte om mig. Lite som att spela teater. Nu har jag aldrig stått och pratat om mig själv och särskilt personliga saker inför en grupp. Det närmaste jag kan komma sånt är anställningsintervjuer där man ska sitta och framhäva sig själv och sina bra egenskaper. Jag är inte särskilt bra på det och tycker det är väldigt svårt.

tisdag, oktober 06, 2009

trött och gift med handbojor

När jag var yngre och hade färre barn pluggade jag under ett halvår spanska i den vackra staden Sevilla. Det var inte bara plugg och verbböjningar utan en hel del festande också. När jag en morgon kom till skolan tämligen trött och rödögd efter en kul natt på stan fråga min lärare hur det var med mig och jag svara att jag var casado vilket betyder gift. Vilket roade min lärare och klassen väldigt mycket. Det jag ville säga var trött som heter cansado.

När jag gick gymnasiet hade vi en utbytesstudent i klassen. Hon var från Sydney, Australien. Hon hade väldigt roligt åt dom två betydelserna ordet gift har i svenskan.

Om man ska fortsätta på temat språk och äktenskap så heter fru esposa på spanska med ett s på slutet blir det plural - fruar. Men ordet esposas betyder även handbojor på spanska.

Jag har skrivit detta förut men det är alltid lika kul om ni som läser vill dela med er av era språkliga felsägningar som har fått en helt annan betydelse än vad ni tänkt och blivit lite roliga. Iallfall roliga i efterhand, just då kanske det var lite pinsamt.

diskutera och avbryta

Som alltid när jag skriver om hur svenskar är så generaliserar jag grovt. Men det vet jag att ni som läser förstår.

I Sverige är det nästan katastrof om folk tycker olika. Vi vill gärna vara överens och det ska råda harmoni. Om två personer vid en middagsbjudning har helt motsatta åsikter lämnar vi gärna ämnet och pratar om sånt vi alla kan enas om.

En fransman jag känner sa en gång att i Frankrike är vi så förtjusta i att argumentera att någon gärna slänger ur sig ett provocerande påstående eller säger emot den som talar för att det ska bli diskussion. Så kan man sitta och ha en livlig middagsdiskussion men man är på inget sätt osams efteråt. Nu kanske han överdrev lite. Jag känner inte till Frankrike så bra men i Spanien är man inte rädd för att diskutera och ha olika uppfattningar.

Politik är ett känsligt ämne i Sverige. Man kan vara väldigt engagerad och ha väldigt olika uppfattningar. Så man håller hårt på valhemligheten. Kanske berättar man inte ens för sin familj vilket parti man röstade på. En sydeuropé berättar mer än gärna för alla vilka han eller hon röstade på. ja han skriker gärna ut det för hela gatan för att sen även skrika ut att han aldrig mer ska rösta på den skurken. Kanske något överdrivet men det är absolut inte lika känsligt i Spanien som i Sverige att tala om vilket parti man röstade på eller ska rösta på. Att diskutera politik och ha olika uppfattningar är heller inte hela världen. Det är ju så kul att diskutera och argumentera och man är ju ändå vänner trots att ens motparts politiska värderingar är helt idiotiska.

Jag tycker själv att jag blir en delvis annan person när jag pratar spanska. Jag diskuterar och argumenterar mer. Jag gestikulerar definitivt mer och har inga problem (nåja nästan inga problem) med att avbryta den jag talar med. Vill man ha något sagt i Spanien får man lära sig avbryta. Det förväntas att man gör det och är absolut inte oartigt. Något som inte är helt lätt för en svensk som fostrats i att det är fult att avbryta. Ett litet tips som eventuellt underlättar när man ska avbryta är att lägga handen på personens överarm eller axel, titta denna i ögonen och säga men jag tycker att... jag tror att.. och komma med sin synpunkt.

söndag, oktober 04, 2009

Hémishère Sud och andra dofter

Posted by Picasa


Den här parfymen Hémisphère Sud från det franska märket Comptoir Sud Pacifique är en av mina absoluta favoritparfymer. Tyvärr svår att få tag i Sverige. Själv fick jag en i present som var köpt i Nice i somras. Tidigare har jag köpt den i Paris och Madrid. Men den går också att köpa på nätet, direkt från företaget eller vissa sidor som säljer parfym. Den doftar verkligen ljuvligt.



En annan doft som jag är förtjust i är parfymen med det vackra namnet, Un Jardin Sur le Nil.


En tredje favorit som jag har använt av och till i hur många år som helst är den klassiska Anais Anais. Jag tröttnar faktiskt aldrig på den.

Det finns så klart massor av roliga parfymer och det är kul att variera sig och inte ha samma doft varje dag.Genom egna resor och med hjälp av en bror som i sitt jobb kan köpa parfym billigt har jag samlat på mig ett litet lager väldofter. Men dessa tre är mina favoriter och i synnerhet den första , Hémisphère Sud.

ta körkort

Idag är det svårare och dyrare att ta körkort än när jag gjorde det. Det är väl på sätt och vis bra att man ska kunna köra riktigt bra innan man blir godkänd på uppkörningen. Men det skulle väl inte behöva vara så dyrt. Min japanska kompis berättade att i Japan tar dom flesta körkort i skolan på gymnasiet. Borde det inte gå att införa här? Nu får man ju börja övningsköra när man är 16 år och då hinner man ju öva i två år innan man kör upp.

Nyligen har man ändrat så att det krävs att man klarar uppkörningen inom två månader efter godkänt teoriprov. Då det kan vara ganska svårt att få tider så blir det väldigt ont om tid om man kuggar. Ett halvår borde väl kunna vara rimlig tid?

Sen 1 april har man infört en obligatorisk kurs om alkohol och droger på tre timmar som kostar 700 kronor. Kursen går ut på att det är farligt att köra med alkohol eller droger i kroppen. Inte någon nyhet. Fast ändå gör ju folk det. Tveksam till att en sån kurs minskar att folk kör påverkade. Vill man nu ha mer sånt i teorin kan det väl utökas i teoriboken och i teoriprovet istället

Nu får man heller inte köra upp med en privatbil utan vill man köra upp privat måste man hyra en bil av vägverket. Något jag kan ha en viss förståelse för då jag förstår att den som ska bedöma uppkörningen vill ha en bil med dubbelkomando. Tror den lagen är cirka tio år men när jag tog körkort för femton år sen gick det bra köra upp med en privatbil. Även om jag själv inte gjorde det.

För att få öva privat nu ska man gå en handledarkurs då både eleven och den som ska vara lärare ska delta. Så även om jag och en annan person har gått kursen med andra måste vi gå den igen. Jag är och har varit körlärare och tyckte nog kursen var ganska bra. Tycker egentligen det är bra om man övar mycket och verkligen kan allt när man till slut kör upp men måste det vara så dyrt? Jag är verkligen glad att jag har mitt körkort och slipper körlektioner, plugga teori, uppkörning och sånt.

Spanjor eller brasilienare

Jaha så det är en spanjor man ska hitta. Eller möjligen någon från Brasilien. Svenskarna ligger tydligen dåligt till. Jag borde alltså inte ha flyttat från Madrid.

El Choco

Jag har precis läst en bok som heter El Choco. Boken handlar om Jonas Andersson från Kungälv som har problem med droger och har stora skulder. För att bli av med skulderna och få 50000 kronor att börja ett nytt drogfritt liv med blir han erbjuden att åka till Bolivia och ta med sig två resväskor tillbaka till Sverige. Jonas grips på flygplatsen i La Paz med nästan 3 kilo kokain i väskorna och döms till 8 års fängelse. Han hamnar i det ökända fängelset San Pedro i Bolivias huvudstad La Paz.

I två eller fler-rumslägenheter på lyxavdelningen La Posta på San Pedro – där Jonas i kraft av sina pengar har hyrt in sig – sitter knarkbaronerna som fortfarande styr över sina knarkimperier, medan fattiga fångar, inte sällan bolivianska indianer, lever i trånga cementceller på de sämsta avdelningarna.

Allt kan köpas för pengar, strafftid, bekvämlighet, inflytande. Och allt detta emanerar ur ett samhällssystem där kokainet är motorn och där presidentkandidater går till val på sitt försvar för odlingen av kokaplantan och inte sällan äger sådana odlingar själva. Kokaplantan framstår som landets enda naturtillgång, men det gör inte befolkningen mindre fattig.

I fängelset är de intagna inte inlåsta i sina celler; vakterna lägger sig inte i deras förehavanden utan kan lugnt stå en bit ifrån och titta på när fångar blir ihjälslagna av andra fångar. Innan Jonas Andersson gör misstaget att försöka smuggla kokain till Sverige, för att bli kvitt skulder till olika långivare, har han träffat en boliviansk kvinna vid namn Deysi; hon blir Jonas räddning. Hon söker upp honom och får bo tillsammans med honom. De gifter sig i fängelset, får två barn tillsammans och Jonas har på ett tidigt stadium bestämt sig för att hålla sig drogfri.

I boken varvas Jonas historia med beskrivningar av den politiska utvecklingen i Bolivia. Boken är spännande och läsvärd. Även om man känner sympati för Jonas och han framstår som en trevlig kille känns det inte som att man kommer honom riktigt nära.

fredag, oktober 02, 2009

Tapas i Stockholm?

Eftersom jag bott i Spanien i 2,5 år och ofta längtar tillbaka har jag tänkt dämpa min längtan med lite mat. Lite tapas. Tänkte ta med mig en kompis ut på lite tapas om vi kan hitta en bra och genuin spansk restaurang i Stockholm. För i Uppsala där jag bor finns ingen men kanske i Stockholm dit jag pendlar. Men jag har ingen koll på var i Stockholm man går om man vill äta tapas i en genuin spansk atmosfär. Någon som kan komma med tips på ett bra ställe?

kraftiga hyreshöjningar i gruppbostäder

I Sverige finns en lag som heter LSS - lagen om stöd och service för funktionshindrade. Min son som är autistisk omfattas av den här lagen och kan få viss hjälp och stöd. Än är det inte aktuellt för honom att flytta hemifrån men den dagen det blir det blir det troligen någon form av gruppbostad. Vilket också är vad jag vill för jag tror att han skulle bli väldigt ensam och isolerad i en egen lägenhet.

I en gruppbostad bor ca 4-5 personer i egna lägenheter men där finns också en extra lägenhet som fungerar som gemensamma utrymmen och personal dygnet runt. Dom gemensamma utrymmena används någon gång i veckan för gemensam middag, fika eller annan social aktivitet och vissa delar fungerar även som personalrum. Det är inte ett utrymme dom boende har tillgång till dygnet runt då det oftast låses på kvällen. Vanligen är många boende i gruppbostäder på någon form av sysselsättning dagtid så det är relativt få timmar dom har möjlighet att utnyttja dom gemensamma utrymmena.

Enligt paragraf 19 i LSS-lagen ska ett funktionshinder inte innebära merkostnader för den som omfattas av LSS. Trots detta har vissa kommuner chockhöjt hyran för boende i gruppbostäder. Man menar att dom ska betala för dom gemensamma utrymmena. Så hyran för den lägenheten läggs på hyran för övriga lägenheter i gruppbostaden. Vilket innebär cirka 30-40 % högre hyra än motsvarande lägenheter i samma hus/område. '

Dom flesta som bor i gruppbostäder lever på baspension och står utanför den reguljära arbetsmarkanden. Även om dom har någon form av sysselsättning så betalas den med aktivitetsstöd. Förutom det har dom möjlighet att få bostadsbidrag men bara upp till en viss nivå, lite drygt tvåtusen. Visst kan man få socialbidrag om man bor i gruppbostad och har sysselsättning men då krävs att man inte har några pengar på banken, aktier, värdepapper, konst eller andra värdeföremål.

Idag är det ett fåtal kommuner som kräver hyra för gemensamma utrymmen av dom boende i gruppbostäder. Vissa fall har kommit upp i hyresnämnden, länsrätten och kammarrätten men det har dömts olika beroende på instans och var i Sverige domen har utfärdats. Att funktionshindrade som bor i gruppbostad i vissa kommuner ska drabbas av högre hyra p.g.a dom ska betala för gemensamma utrymmen men i andra kommuner slipper är knappast rättvist. Jag har hört om fall då boende i gruppbostäder behöver ekonomiskt stöd från anhöriga för att klara sig. Vilket knappast bör vara meningen om man är vuxen och vill leva ett självständigt liv.

Då det faktiskt är ganska få människor som bor i gruppbostäder så är det här inte någon större besparing för kommunerna heller.

Jag skulle kunna fortsätta skriva mycket om detta. Jag vet att jag är partisk. Det här att höja hyror med 30-40 % är något ganska nytt som få kommuner idag tillämpar. Men det drabbar en redan ekonomiskt svag grupp. Sånt här borde våra skattepengar kunna gå till. Det är små summor men drabbar den enskilde väldigt hårt. Dessutom är det inte rättvist att det förekommer i vissa kommuner men inte i andra. För mig var det dessutom tills nyligen helt okänt. Jag önskar att det kom upp i pressen. Då jag inte själv har möjlighet att skriva i någon tidning får jag försöka sprida det här i bloggen som inte läses av så många men av några som jag hoppas håller med mig om att det är fel att ta ut så höga hyror av en redan svag och liten grupp.